Rom blir republik

Det är år 509  f.Kr. Romarrikets kung har precis dött. Rom håller på att bli republik, men de enda som kommer få en fördel av det är de rika.  Men de hårda Romerska bönderna kämpar också för att få sin del av makten. För att vara med i senaten så måste man vara väldigt rik. Tusentals ämbetsmän hjälper till med att bygga riket.  Vi är lyckliga nog att få tag på en högt uppsatt ämbetsman som ska visa oss runt och berätta hur det nya riket ska fungera.

-         Skulle vi kunna få ställa några få frågor?

-         Ja det går bra, säger ämbetsmannen.

-         Ungefär hur kommer Rom att fungera, nu när vi blivit en republik?

-         Från och med nu kommer vi inte att ha en kung, utan en kejsare, vald av folket. Bönder och stadsbor kommer att få rösta i folksamlingar. Men det är senaten som kommer att fatta de stora besluten.

-         Hur fungerar senaten?

-         Alla har olika rösträtt beroende på hur rik man är, den som är rikast har mest röster, men betalar också mest i skatt. Folkförsamlingen utser ämbetsmän av olika slag och de ser till att inge skall missbruka sin makt.

-         Men vad är konsuler?

-         Det finns två konsuler. De är de som har mest makt och bestämmer de mesta. Folket har röstat fram konsulerna.

-         Vilka nackdelar och fördelar tycker du finns med detta nya system?

-         Alla får inte rösta lika mycket, men de som röstar mest får betala mest skatt.

Vi tycker att detta är bra för att det är början på en rättvisare framtid. Men det finns mycket som kan förbättras.

Vi tycker också att det finns nackdelar som till exempel att alla inte får rösta lika mycket som andra och att de fredslösa inte får rösta alls.

Av: Clara och Alison

Kultur/Slavar

Vi är ute och går på gatan i Rommariket, plötsligt möter vi på en kille som är väldigt smal. Han ser hungrig, törstig och trött ut. Vi går fram till honom och frågar hur det är, han svara då ” Είναι δύσκολο να είσαι σκλάβος, δουλεύω όλη την ώρα και μην ακουμπάτε ” som på svenska betyder ” Det är jobbigt att vara slav, jag jobbar hela tiden och får aldrig vila ”. Vi frågar killen om vi får ställa fler frågor och då svarar han ja. 

Hur kom det sig att ni blev slavar? Vi var krisksfångar efter många krig, på ön Delos i Egeiska havet låg den största slavmarknaden. På den marknaden kunde dom sälja 10 000 slavar varje dag.  Jag hamnade hos en bonde som misshandlade mig, det var många slavar som dog. Men då köpte dom bara nya för en billig peng. Berättade den lilla pojken.

Vad är en slav?:  En slav är en människa som är köpt av en annan människa för att utföra olika uppdrag. En slav blir oftast väldigt dåligt behandlad och kan även säljas vidare. Om slaven har tur får den mat att äta så den orkar jobba.  Vem som helst kunde bli slav. Oftast var det tillfångatagna soldater. Den segrande fältherren brukade sälja dessa slavar till släktingar och vänner. Både dyrt och billigt. Vissa slavar blev tillbaka köpta av sina släktingar om dom kunde skrapa ihop pengarna. En man som hade begått ett grovtbrott kunde dömas till att bli gruvarbetare, ett hårt straffarbete på livstid.

Det var alltså jobbigt att vara slav. 

 

Livet som en bonde!

Jag går ut från tidsmaskinen som min pappa hade byggt till mig när jag var nio.

Fast nu är jag 19 år och detta är ändå första gången jag reser ensam. Jag börjar gå på en stor gata, i staden rom. Klockan var ungefär 4 på eftermiddagen.

Helt plötsligt ser jag en äldre man komma gåendes.

Han ser ledsen ut, så som den omtänksamma personen jag är går jag och frågar vad som hänt. Han säger att han inte kan vara bonde mer.

-      Varför då? Säger jag frågande.

-       För två dagar sedan kom jag hem efter min krigstjänstgöring, de är många bönder som är med i kriget.

-      Men varför kan du inte bli bonde igen? Frågar jag försiktigt.

-      Efter jag kom hem från kriget så hittade jag min familj död i huset.

Men det var inte allt, för mina gårdar var sönder brända, och inget fanns kvar..

-     vad tråkigt... men kan du inte odla nytt på dina gårdar då? Säger jag uppmuntrande.

-     Jo de kan jag men folk betalar så lite för spannmål nu för tiden så det blir inte så mycket pengar för mig. Så nu måste jag lämna mina gårdar och hitta något annat som kan ge mig en inkomst, säger han och suckar.

-    Jag beklagar förlusten för allt, hoppas allt går bra, säger jag och går min väg.

Jag fortsätter ner för gatan, och stöter på en rik romare som ser nöjd ut. 

Jag går fram och frågar:

-          Varför ser du så glad ut? Säger jag undrande.

-          Jo du förstår, jag har precis köpt en gammal bondgård.

-          Aha, vilken då?

-          Jag vet inte namnet, en äldre man hade den innan mig! Säger romaren.

-          Aha okej va kul. Säger jag glatt

-          Jag ska bygga ett storgods där. Säger romaren

-          Men de kan du väl inte göra alldeles ensam?

-          Det är slavarna som sköter allt det där, säger romaren överlägset.

-          Men du kan väl inte tvinga andra att göra ditt jobb? Det är inte speciellt sjyst!

Romaren blir arg och går sin väg med tunga steg. Vad jobbigt det måste ha varit att leva på den här tiden. Med slaveri och mycket fattigdom. Jag går in i gränden där jag kom i från och kliver in i tidsmaskinen. 

Av: Tilda och Gabriella

Gladiatorspel

Vi åker till Colosseum för att titta på gladiatorspel. Colosseum kallades först den flavianska amfiteatern.  Ända sedan sommaren -80 har Colosseum varit öppet för gladiatorspel under 100 dagar varje år.

Vi går in tillsammans med 49 997 romare och ser på när två gladiatorer dödar varandra. På arenan
finns också tigrar och lejon som är hungriga och vill kasta sig över gladiatorerna.
Vi träffar en kvinna som säger att kvinnor kunde betala för att vara med gladiatorerna kvällen innan spelen.

En av gladiatorerna har kastnät, en treudd och en dolk medan den andra gladiatorn har svärd sköld och hjälm. Publiken skriker och buar. Kejsaren sitter på en balkong med sin fru och sina barn. Gladiatorn med treudden ligger sig på marken och sträcker upp vänster armen. Det betydde att han ber om nåd. Då får publiken rösta om han skulle få leva eller om han skall dö men kejsaren bestämmer om han är där. De flesta gör tummen ner och det gör också kejsaren så gladiatorn med skölden dödar den andre och publiken jublar.

Gladiatorspelen är grymma tillställningar och kostar mycket pengar. Spelen sponsras av politiker.  Det finns avtalsgladiatorer som är gladiatorer i upp till fem år för att betala av skulder eller tjäna ryktbarhet på arenan. Den gladiatorn som vinner striden får lika mycket pengar som en soldat får under ett år.  Blir en gladiator skadad i strid får de den bästa doktorn i Rom.

För att djuren skall attackera människorna skall de vara hungriga. Dessutom har de matats med människokött. Om djuren inte attacker gladiatorerna blir djurskötarna dödade.

Vi lämnar arenan i sommarkvällen. Det var en otäck upplevelse att se gladiatorn dödas medan människorna jublade på arenan.

 

Av Magnus och Fabian

Julius Caesar

 Hej, jag ska resa tillbaks i tiden. Året är 62 f.kr. och jag befinner mig i Grekland för att hitta Julius Caesar.

Jag går i en smal gränd där det sägs att Julius ska bo i närheten.

Jag springer på en äldre dam som bär på vatten och jag frågar henne om hon vet vart Julius bor.

Damen pratar Grekiska och jag förstår inte speciellt mycket, men tillräckligt för att förstå på ett ungefär.

Jag kommer fram till huset som damen hade gett mig direktioner till.

Huset är stort och mycket fint.

Det märks att Julius bor här. Jag knackar på dörren och Kleopatra öppnar.

”Hej, Är Julius hemma?” säger jag

”Ja han är hemma men han står i duschen, om du vill kan du komma in på fika under tiden du väntar!” svarar Kleopatra

”Ja tack gärna!”

”Ja men kom in då! Du ska ju inte stå där och frysa”

Jag sätter mig ner i en soffliknande möbel.

Kleopatra ger mig en kopp med en tunn genomskinlig vätska som har smak av päron.

Efter en stund kommer den in en lite pojke i rummet.

Pojken är Cesars och Kleopatras gemensamma son.

Efter några minuter av väntan så kommer Julius fram till mig och hälsar.

Han är mycket trevlig, han frågar vad jag har för ärende i stan. Jag svarar att jag kom för att träffa honom och har jag ska ställa till honom några frågor.

Javisst säger han, fråga på bara.

”Hur kände du efter att ha lånat pengar för att få makt?”

”Eftersom det var av en bra vän till mig och jag betalar tillbaka så var det inget konstigt med det”

”Hur tänkte du när du skapade åren och månaderna?”

”Jag tänkte först att vi måste ha något sätt att räkna hur länge vi levt, jag har tänkt på det hela livet”

”Var det inte svårt att tänka ut allt då?”

”Jo det tog ju sin tid, men det är inget jag ångrar i dagsläget”.

Tack så mycket för allt, men nu måste jag åka tillbaks.

Elsa och Maja

 

Mordet på Caesar

 

Nu är vi i Rom en liten tid efter att Caesar blev mördad och har lyckats få tag på ett vittne till mordet, en av Julius Caesars tjänare, Vilius Cisori. Han har berättat att han såg elva eller tolv män som överföll honom. Han kände inte igen någon utom Brutus själv, Caesars vän och efterföljare bland mördarna. Tjänaren vittnar om att Caesar dog snabbt efter många dolkslag från mördarna.

– Jag var på väg mot Pompejus teater, när jag såg kejsaren gående mot teatern. Några sekunder senare visade sig en medelålders man. Han överföll Caesar, slet av honom hans toga och stötte sin dolk i honom. Sedan följde ett dussin andra män efter och stötte gång på gång sina dolkar i kejsaren. Då sprang jag därifrån, för att berätta om mordet, men nu är jag rädd för att mördarna dödar mig också, ifall de såg mig, sade Cisori, tjänare och vittne om mordet och tittar sig omkring, som om han väntar sig en dolk blixtra till.

– Men när Brutus visade sig, drog kejsaren sin toga över sig och utropade något på grekiska, lät det som, tillägger vittnet efter en stund.

Vi lämnar tjänaren efter intervjun och försöker få tag på en av de 900 männen i senaten för en intervju. Det låter enkelt, men det blir svårt. Sent på kvällen finner vi Allectius Minero, en rätt så högt ansedd man i senaten, som vågar ställa upp på en intervju. Men han ställer bara upp på grund av en skinnpåse full med romerska dinarer vi erbjuder. Han leder oss till hans hus, stänger dörren väl och nästan viskar till oss, fast ingen utomstående skulle kunna höra samtalet.

– Först, innan du ställer dina frågor, ska du veta att jag, om jag får reda på att ni har spridit ut detta, kan anställa en mördare när som helst, säger han innan vi kan sätta igång.

– Jag blev tillfrågad för några månader sedan att gå med i en sammansvärjning mot Caesar och jag gick med, eftersom jag, som många andra märkte att Caesar hade roffat åt sig nästan all makt från senaten. Vi var runt sextio personer i sammansvärjningen, men jag själv var bara med i bakgrunden. De funderade på flera sätt att mörda Caesar och det var bråttom, innan kejsaren åkte på sitt fälttåg mot Parthien. Marcus Tullius Cicero gjorde upp en liten plan om att ordna ett ”möte” för senatorerna i Pompejus teater och övertala Julius att komma dit. Där planerade de att döda honom, en grupp män med dolkar utsågs. Då ändrade jag mig och försökte långsamt dra mig ur, utan att det märktes, berättar senatoren Minero.

– Kan du säga några som var med i mordet? frågar jag försiktigt, men han skakar på huvudet och säger att det är för riskabelt att säga. Än en gång får vi ta emot hotet om att han kan mörda oss, om vi läcker ut det, men jag försäkrar honom om att jag kommer från ett land långt borta och att vi inte är intresserade av att läcka ut det i Rom. Det är ju förstås sant, vi bor inte bara långt borta geografiskt, utan också i tiden...
/Robin och Aron

Akvedukter, badhus & vägar

Jag befinner mig nu i Romarriket. Lite senare skall jag träffa en ingenjör som skall berätta lite om hemligheten som hur de får vattnet att rinna, men först skall jag gå och besöka ett av roms största badhus. Detta badhus heter Terme di Caracalla och ligger i södra rom…

Nu är jag framme och har gått in i badhuset, jag skall själv inte bada men när jag kände på vattnet så var det kokande hett.

I detta badhus fanns till och med ett litet bibliotek så man skulle kunna låna en rulle efter badet. Det är bara de lite större badhusen som har det så. Det finns också en liten kiosk som man kan köpa lite drycker och godis i.

Roms största (det jag är i) badhus kunde ta emot 1600 besökare varje dag! När man kommer till badhusen så börjar man med att köpa biljett. Sen tar man av sig kläderna i ett särskilt rum och smörjer in sig i olja som man sedan skrapar bort. På så sätt blev man ren. Där efter kunde man bada. Ne, nu skall jag sluta prata fakta om badhusen. Istället skall jag bege mig mot ingenjören jag skall prata hemlisar med…

Nu är jag äntligen framme hos ingenjören och nu ska han berätta några hemligheter för mig.

-Hejsan! Tänkte nu berätta hemligheten för dig hur romarna fick vattnet att rinna. Jo... så det gick till såhär! Det var 14 stycken vattenledningar eller så kallade akvedukter, som förde vidare vattnet till Rom. Akvedukterna som vattnet flöt igenom var slags täckta kanaler. I akvedukterna så fanns det en ränna som var gjord av ihop satta stenplattor som var mer än 10 meter ner under marken. När man skulle göra planerna för att bygga en akvedukt så skulle man vara väldigt noggrann. Eftersom det är jätte viktigt att välja en sjö som ligger ganska högt upp med rent och friskt vatten. När man har planerat det eller hittat en tillräckligt bra sjö så markerade man akveduktens väg från den friska sjön till den stad man ville föra vattnet till. Detta vatten fick över 200 städer i Romarriket. En del av vattnet rann genom så kallade blyrör och vidare ut till några privata hushåll. Människorna tyckte de var väldigt lyxigt att vattnet kom rätt in till husen så att man slapp hämta sitt vatten vid torgbrunnar, som resten av befolkningen fick göra. Men forskarna säger nu förtiden att det egentligen inte var så lyxigt, eftersom det blyhaltiga vattnet innehöll massvis med förgiftning så att det tillslut ledde till en långsam död.

 

Av: Izabella och Wilma